DEBUTANTFÖRFATTARE FRÅN ÅLAND MED
RÖTTER I SOVJET
Hon född år 1949 i Sverdlovsk. I dag engagerar hon sig i kvinnoöden och kvinnans roll
i familj och i yrkesliv i olika kulturer, speciellt i samband med invandring och i
blandäktenskap samt vid olika livsavgörande förändringar. Det bl.a. i sin bok
Förändring via invandring och tro.
År 1992, vid tiden för Perestrojkan, lämnar författaren Johanna Engdahl Moskva för okända
äventyr på en ö i Finland. Många livsöden och människor möter hon på denna paradisö.
Hon upplever förlusten av hemland och trygghet och integritet redan innan invandringen till
Åland. Det är överlevnadsstrategin för författaren, som har ensam ansvar för sina barn och en
döv grovhandikappad mor.
Många människor på Åland som känner författaren i nitton år undrar om hon
känner sig som åländska, finska eller ryska
– Nej, trots mina alla försök att komma in i samhället, så attackeras jag alla de gånger jag
gör ett framsteg. En invandrares öde utan hemland är svårt därför att hemmet saknas. Jag är
född i f.d. Sovjet, i nuvarande Ryssland av ryska föräldrar och Sovjet finns inte mera på
kartan, svarar Johanna Engdahl.
Trots allt eller tack vare alla motgångar upplever hon en känsla av samhörighet i sitt
nuvarande äktenskap med en svensk man. Den känslan har ingen klass, politisk färg, etnicitet.
Hon kan vara en människa utan land,
utan hem och utan pengar,
hon duger som hon är.
Farligt att vara kvinna
För Johanna var den dagliga kampen fylld av utmaningar, besvikelser, tro och hopp.
Rakt och självupplevt skriver hon i sin bok om sig som efterkrigsbarn och som en vuxen
invandrare och om våld inom familjen och i samhället. Det är farligt att vara ett barn och en
ungdom i alla samhällen. Men det är också farligt att vara kvinna.Efter att författaren själv går
genom många livskriser börjar hon vid i 60-årsåldern förstå, efter hennes döva mor dör på
Åland, varför hennes föräldrar aldrig berättar om sina krigsupplevelser och om deras liv under
Stalintiden i Sovjet med all repression i nästan alla familjer.
- De lever med deras sorg utan att kunna bearbeta den och kunna få frid i sina sinnen
eller att kunna få nya insikter och ändra sina prioriteringar i livet. Mors dövhet och iskyla
samt våld i familjen gav mig en svår barndom och ungdomstid. Detta begränsade automatiskt
mina möjligheter i många avseenden, reflekterar hon.
Hon visar upp stort behov att berätta om sina egna traumatiska händelser och upplevelser
om Chernobiljkatastrof, Afganistankrig och Perestrojka.
Hon orkar helt enkelt inte vara ensam med sin såriga själ. Men man måste inse, påpekar
Johanna, att det finns gränser för hur väl man kan förstå andra människor. En enskilda individ
har sin egen referensram och den består dels av egna upplevelser, dels av dennes förmåga till
inkännande och empati. Alla människor har sina och bara sina egna referensramar.
Livsstilsreglerna är olika i olika länder, men också olika i olika sociala grupper inom samma
land.
- Invandrade människor har liknande livsvärderingar, tycker Johanna Engdahl, och
alla människor som byter hemland eller upplever en dramatisk händelse är välbekanta med
trauma. Men olika invandrade människors reflektioner från ett och samma land är olika
för att det finns olikheter i värderingar och kännedom och uppfattningen om sättet att leva.
Det, enligt Johanna Engdahl, är inte frågan om en vilja att förstå sina medmänniskor. Kanske
viljan finns, men det är helt enkelt så svårt eller omöjligt att fatta det som ligger bortom sina
egna livserfarenheter och upplevelser. Därför väljer en invandrare gärna vänner som har
tillräcklig medkänsla för att lyssna och förstå eller som har liknande erfarenheter och som kan
förstå utan att prata om det.
Alla de, som har bytt hemland eller upplevt en dramatisk händelse känner sig ”i samma båt”.
Tron enda äkta hemmet
Författarens grundvärderingar byggs upp under mental ensamhet och osäkerhet för nästa dag,
för nästa minut. Vid 8 års ålder hon börjar hon med att dagligen be. Behovet att med någon
dela dagliga händelser känns så stor. Alla samtal, som hennes mor inte deltar i, är inriktade
till Herren.
- Herren lyssnar alltid, Herren misshandlar mig aldrig, Herren ger mig krafter
att möta dagens svårigheter, Herren är min bästa vän, som inte sviker!
Johanna Engdahl inte söker spänningar och äventyr, tvärtom hon vill hellre nå sinnesfrid och
ett hem med trygghet och ro. Det finns ingen plats för risker och spänning
som en extra ”krydda” i livet. Hon och många, många helt vanliga människor i f.d. Sovjet
kämpar på liknande sätt för att överleva dagen.
– Många människor reser runt hela världen i sökandet av inspiration och upplevelser och de
inte kan se och uppskatta det lilla som de har.
Förändring via invandring och tro
Johanna Engdahls bok om en utmanande berättelse av en invandrade kvinna om kamp,
besvikelse, om tro och hopp inspirerar läsaren. Boken är rikt illustrerad med självbiografiska
bilder som avspeglar vardagslivet i f.d. Sovjet.
Boken rekommenderas till alla som är intresserade av forskning om
invandring och till alla kvinnor i olika kulturer som söker efter inspiration till en förändring
och personlig utveckling.
Debutantförfattaren Johanna Engdahl får Litteraturstipendium 2011 från Ålands
kulturdelegation, så hennes dröm att trycka boken förverkligas i november 2011. Det saknas
fortfarande en del av ekonomiska resurser.
Alla människor som vill beställa hennes bok på förhand är hjärtligt välkomna med
inbetalning.
Kontonummer: FI97 1630 3500 2020 98 BIC NDEAFIHH eller
i Finland: Nordea 1653035- 202098
Mottagare: Bokutgivning. Johanna Milla Engdahl.
Meddelande: Förändring via invandring och tro.
Namn och telefon av betalaren
Bokkostnad: 22 euro
….
Mariehamn den 2 november 2011
