Presentation av en debutantförfattare Johanna Engdahl

DEBUTANTFÖRFATTARE FRÅN ÅLAND MED
RÖTTER I SOVJET


Hon född år 1949 i Sverdlovsk. I dag engagerar hon sig i kvinnoöden och kvinnans roll

i familj och i yrkesliv i olika kulturer, speciellt i samband med invandring och i

blandäktenskap samt vid olika livsavgörande förändringar. Det bl.a. i sin bok

Förändring via invandring och tro.



År 1992, vid tiden för Perestrojkan, lämnar författaren Johanna Engdahl Moskva för okända

äventyr på en ö i Finland. Många livsöden och människor möter hon på denna paradisö.

Hon upplever förlusten av hemland och trygghet och integritet redan innan invandringen till

Åland. Det är överlevnadsstrategin för författaren, som har ensam ansvar för sina barn och en

döv grovhandikappad mor.


Många människor på Åland som känner författaren i nitton år undrar om hon

känner sig som åländska, finska eller ryska

– Nej, trots mina alla försök att komma in i samhället, så attackeras jag alla de gånger jag

gör ett framsteg. En invandrares öde utan hemland är svårt därför att hemmet saknas. Jag är

född i f.d. Sovjet, i nuvarande Ryssland av ryska föräldrar och Sovjet finns inte mera på

kartan, svarar Johanna Engdahl.


Trots allt eller tack vare alla motgångar upplever hon en känsla av samhörighet i sitt

nuvarande äktenskap med en svensk man. Den känslan har ingen klass, politisk färg, etnicitet.

Hon kan vara en människa utan land,

utan hem och utan pengar,

hon duger som hon är.

Farligt att vara kvinna


För Johanna var den dagliga kampen fylld av utmaningar, besvikelser, tro och hopp.

Rakt och självupplevt skriver hon i sin bok om sig som efterkrigsbarn och som en vuxen

invandrare och om våld inom familjen och i samhället. Det är farligt att vara ett barn och en

ungdom i alla samhällen. Men det är också farligt att vara kvinna.Efter att författaren själv går

genom många livskriser börjar hon vid i 60-årsåldern förstå, efter hennes döva mor dör på

Åland, varför hennes föräldrar aldrig berättar om sina krigsupplevelser och om deras liv under

Stalintiden i Sovjet med all repression i nästan alla familjer.

- De lever med deras sorg utan att kunna bearbeta den och kunna få frid i sina sinnen

eller att kunna få nya insikter och ändra sina prioriteringar i livet. Mors dövhet och iskyla

samt våld i familjen gav mig en svår barndom och ungdomstid. Detta begränsade automatiskt

mina möjligheter i många avseenden, reflekterar hon.

Hon visar upp stort behov att berätta om sina egna traumatiska händelser och upplevelser

om Chernobiljkatastrof, Afganistankrig och Perestrojka.

Hon orkar helt enkelt inte vara ensam med sin såriga själ. Men man måste inse, påpekar

Johanna, att det finns gränser för hur väl man kan förstå andra människor. En enskilda individ

har sin egen referensram och den består dels av egna upplevelser, dels av dennes förmåga till

inkännande och empati. Alla människor har sina och bara sina egna referensramar.

Livsstilsreglerna är olika i olika länder, men också olika i olika sociala grupper inom samma

land.


- Invandrade människor har liknande livsvärderingar, tycker Johanna Engdahl, och

alla människor som byter hemland eller upplever en dramatisk händelse är välbekanta med

trauma. Men olika invandrade människors reflektioner från ett och samma land är olika

för att det finns olikheter i värderingar och kännedom och uppfattningen om sättet att leva.

Det, enligt Johanna Engdahl, är inte frågan om en vilja att förstå sina medmänniskor. Kanske

viljan finns, men det är helt enkelt så svårt eller omöjligt att fatta det som ligger bortom sina

egna livserfarenheter och upplevelser. Därför väljer en invandrare gärna vänner som har

tillräcklig medkänsla för att lyssna och förstå eller som har liknande erfarenheter och som kan

förstå utan att prata om det.

Alla de, som har bytt hemland eller upplevt en dramatisk händelse känner sig ”i samma båt”.


Tron enda äkta hemmet

Författarens grundvärderingar byggs upp under mental ensamhet och osäkerhet för nästa dag,

för nästa minut. Vid 8 års ålder hon börjar hon med att dagligen be. Behovet att med någon

dela dagliga händelser känns så stor. Alla samtal, som hennes mor inte deltar i, är inriktade

till Herren.

- Herren lyssnar alltid, Herren misshandlar mig aldrig, Herren ger mig krafter

att möta dagens svårigheter, Herren är min bästa vän, som inte sviker!


Johanna Engdahl inte söker spänningar och äventyr, tvärtom hon vill hellre nå sinnesfrid och

ett hem med trygghet och ro. Det finns ingen plats för risker och spänning

som en extra ”krydda” i livet. Hon och många, många helt vanliga människor i f.d. Sovjet

kämpar på liknande sätt för att överleva dagen.

– Många människor reser runt hela världen i sökandet av inspiration och upplevelser och de

inte kan se och uppskatta det lilla som de har.


Förändring via invandring och tro

Johanna Engdahls bok om en utmanande berättelse av en invandrade kvinna om kamp,

besvikelse, om tro och hopp inspirerar läsaren. Boken är rikt illustrerad med självbiografiska

bilder som avspeglar vardagslivet i f.d. Sovjet.

Boken rekommenderas till alla som är intresserade av forskning om

invandring och till alla kvinnor i olika kulturer som söker efter inspiration till en förändring

och personlig utveckling.


Debutantförfattaren Johanna Engdahl får Litteraturstipendium 2011 från Ålands

kulturdelegation, så hennes dröm att trycka boken förverkligas i november 2011. Det saknas

fortfarande en del av ekonomiska resurser.

Alla människor som vill beställa hennes bok på förhand är hjärtligt välkomna med

inbetalning.

Kontonummer: FI97 1630 3500 2020 98 BIC NDEAFIHH eller
i Finland: Nordea 1653035- 202098

Mottagare: Bokutgivning. Johanna Milla Engdahl.

Meddelande: Förändring via invandring och tro.
Namn och telefon av betalaren

Bokkostnad: 22 euro
….

Mariehamn den 2 november 2011

Min bokpresentation 2011.06.09, IFFI i Stockholm

Johanna Engdahls bokpresentation på Öppet Hus vid IFFI Stockholm den 9 juni
Johanna Engdahl, som under 2011 blev medlem i Internationella förening för flyktning- och invandrarkvinnor /IFFI i Stockholm/ och deltar i en konstkurs ledd av den av IFFI anställda etablerade kontnären Dmitri Zukov genomförde i samband med ”Öppet hus” den 9 juni en bokpresentation med efterföljande diskussion för föreningens medlemmar.


Efter att IFFI´s ordförande Meri Helena Forsberg officiellt öppnade ”Öppet Hus” vid IFFI på Norrtullsgatan 45 i Stockholm berättade Johanna Engdahl för församlade invandrarkvinnor och övriga besökare om hennes bakgrund och medlemskap i föreningen.
Johanna som är 60+ och uppväxt i före detta Sovjetunionen, är utbildad civilingenjör i Odessa, Ukraina samt doktor i sociologi i Moskva och har där varit verksam som forskare inom industrin och där också varit lärare och vice rektor vid ett gymnasium.
År 1992, i början av Perestrojkan flyttade hon under dramatiska förhållanden till Åland tillhörande Finland där hon bosatte sig och varit verksam som livsmedelsinspektör, lärare, arkivbiträde, museivakt samt drivit eget företag med översättning från/till ryska och lantbruk med inriktning på fårproduktion. Sedan ett år är hon gift med en svensk man och bor i Täby.
Johanna skriver nu en självbiografisk roman FÖRÄNDRING VIA INVANDRING OCH TRO, som ska publiceras i år.
Hennes bok behandlar med engagemang olika kvinnoöden och kvinnans roll i familj och yrkesliv i olika kulturer och speciellt i samband med invandring och blandäktenskap samt i samband med olika livsavgörande förändringar. Förändring beskrivs som ett äventyr med både spänning och risker fyllt med både traumatiska upplevelser och glädje.
Det blev en livlig diskussion efter Johannas inspirerande och berörande föredrag.

Alla medlemmar och några övriga besökare visade ett stort intresse för hennes kommande bok. Alla hade mycket att berätta om sina liv och om deras invandring till Sverige. Många ville läsa boken direkt och det var en bekräftelse för Johanna att invandringsproblematik är aktuell inte bara för henne personligen.
Deltagarna öppnade sina hjärtan och delade med sig av deras egen sorg och glädje. De invandrade kvinnornas personliga livsupplevelser från olika länder, åldrar och religioner var unika och spännande. I berättelserna upprepades mönstret med invandring av kvinnor som hustrur till följd av kontaktannonser.
Fysisk och psykisk misshandel i familjer samt olika former av kränkande diskriminering i bemötande och behandling tillhör vardagen för en invandrarkvinna.
Det uppskattades mycket att Johanna svarade med känsla och öppenhet på många frågor angående hennes liv i f.d. Sovjet och hennes överlevnadsflyttning som hustru till en 20-år äldre alkoholiserad och våldsam man. Bara hennes egen tro gav henne krafter att utstå den regelbundna fysiska och psykiska misshandel och ledde henne till en positiv förändring.

Vid den avslutande diskussionen gavs hjärtliga lyckönskningar från alla medverkande till Johanna och hennes publicering av boken.
Text: Johanna Engdahl Bild: Göran Engdahl