Zinat Pirzadeh är debutförfattare, känd komiker och artist i Sverige och utomlands, ursprungligen från Iran.
Boken ”Bli aldrig en fjäril i koppel” räknas som facklitteratur enligt ISBN. Den är inte klassificerad som en självbiografisk roman. Författaren skriver om huvudperson Shirin och hennes öde i sitt f.d.hemland Iran, före hennes flytt till Sverige.
Boken belyser olika ämnen, men kvinnorollen och positionen i samhället i författarens f.d. hemland dominerar och är samtidigt det mest intressanta. En kvinna kan alltid jämföras med en fjäril i koppel.
Bokens många kvinnliga karaktärer följs upp under många år och på olika platser. Porträtten av de manliga karaktärerna hjälper till för förståelsen av de djupare skillnaderna mellan förutsättningar och förväntningar hos flickor och pojkar i samhället. Barndomen slutar med menstruationen för flickor och med omskärelsen för pojkar.
Syften av boken är uppenbarligen att förmedla en livsberättelse av en kvinna i en annan kultur med annorlunda värderingar och traditioner. En revolt i landet underlättar inte för en islamsk kvinna att bli fri och att själv bestämma över sitt liv. Utan en manlig romankaraktär, hennes försörjare och beskyddare överlever hon inte, trots att hon både är adel och själv förmögen tack vare arvet från tidigare generationer. Shirin kan verkligen tacka hennes far att hon överlevt och slapp betala med sitt liv som andra frihetstörstande kvinnor i boken, som t.ex. Parja och Mahasti.
Jag blev förskräckt över att unga oskulder redan efter deras första menstruation serveras åt rika gamla män (s. 232). Det är ren våldtäkt trots att allt sker med brudens familjs samtycke och beslut och inte på gata. En flicka offras som ett lamm utan en chans att någon gång få välja sitt eget sätt att leva. Även hennes man eller en grupp av män har rätt att straffa en kvinna, utan något straff från samhället. Kanske, det var därför som Shirins mor försökte döda henne när hon var ca 3 år gammal. Sorgen och längtan efter sin mors kärlek och hennes ömhet och vänliga ord dominerar i Shirins liv och påverkar hennes sökande efter kärlek och frihet.
Ur min synvinkel är frihet bara en utopi speciellt när kvinnor inte deltar i arbetslivet och inte kan försörja sig själva och sina barn. Det var stort steg framåt i utvecklingen av situationer för kvinnor när den islamistiska regimen införde stöd till utbildning för kvinnor (s. 196).
Boken är av allmänt värde jämfört med andra rent självbiografiska böcker av invandrade kvinnor, t.ex. hittar jag själv många paralleller med min debutbok ”Förändring via invandring och tro”, utgiven i december 2011 av TST förlag, i Finland. Överlevnadsinstinkten leder Zinat och mig själv bort från äktenskapet och senare också från hemlandet. Zinats bok är spännande och aktuell för olika läsare, alltifrån fackspecialister till människor intresserade av integrationsfrågor. Jag använder redan nu boken tillsammans med min egen bok som studiematerial i min studiecirkel ”Integration och sorgbearbetning”. Båda böckerna kompletterar varandra eftersom vi, kvinnor från olika kulturer, möts i Norden.
Språket är lättläst och ibland mycket poetisk, speciellt när författaren skriver om kvinnor som inte kan gifta sig pga. ”ogiftbarthet” ( s. 25) och om ”tiggaren som såg upp med ögon som svämmade över av tacksamhet”. Det saknas illustrationer i boken, men layouten är attraktiv. Boken är lämplig för både ungdom och vuxna.
