DEBUTANTFÖRFATTARE FRÅN ÅLAND MED
RÖTTER I SOVJET
Hon född år 1949 i Sverdlovsk. I dag engagerar hon sig i kvinnoöden och kvinnans roll
i familj och i yrkesliv i olika kulturer, speciellt i samband med invandring och i
blandäktenskap samt vid olika livsavgörande förändringar. Det bl.a. i sin bok
Förändring via invandring och tro.
År 1992, vid tiden för Perestrojkan, lämnar författaren Johanna Engdahl Moskva för okända
äventyr på en ö i Finland. Många livsöden och människor möter hon på denna paradisö.
Hon upplever förlusten av hemland och trygghet och integritet redan innan invandringen till
Åland. Det är överlevnadsstrategin för författaren, som har ensam ansvar för sina barn och en
döv grovhandikappad mor.
Många människor på Åland som känner författaren i nitton år undrar om hon
känner sig som åländska, finska eller ryska
– Nej, trots mina alla försök att komma in i samhället, så attackeras jag alla de gånger jag
gör ett framsteg. En invandrares öde utan hemland är svårt därför att hemmet saknas. Jag är
född i f.d. Sovjet, i nuvarande Ryssland av ryska föräldrar och Sovjet finns inte mera på
kartan, svarar Johanna Engdahl.
Trots allt eller tack vare alla motgångar upplever hon en känsla av samhörighet i sitt
nuvarande äktenskap med en svensk man. Den känslan har ingen klass, politisk färg, etnicitet.
Hon kan vara en människa utan land,
utan hem och utan pengar,
hon duger som hon är.
Farligt att vara kvinna
För Johanna var den dagliga kampen fylld av utmaningar, besvikelser, tro och hopp.
Rakt och självupplevt skriver hon i sin bok om sig som efterkrigsbarn och som en vuxen
invandrare och om våld inom familjen och i samhället. Det är farligt att vara ett barn och en
ungdom i alla samhällen. Men det är också farligt att vara kvinna.Efter att författaren själv går
genom många livskriser börjar hon vid i 60-årsåldern förstå, efter hennes döva mor dör på
Åland, varför hennes föräldrar aldrig berättar om sina krigsupplevelser och om deras liv under
Stalintiden i Sovjet med all repression i nästan alla familjer.
- De lever med deras sorg utan att kunna bearbeta den och kunna få frid i sina sinnen
eller att kunna få nya insikter och ändra sina prioriteringar i livet. Mors dövhet och iskyla
samt våld i familjen gav mig en svår barndom och ungdomstid. Detta begränsade automatiskt
mina möjligheter i många avseenden, reflekterar hon.
Hon visar upp stort behov att berätta om sina egna traumatiska händelser och upplevelser
om Chernobiljkatastrof, Afganistankrig och Perestrojka.
Hon orkar helt enkelt inte vara ensam med sin såriga själ. Men man måste inse, påpekar
Johanna, att det finns gränser för hur väl man kan förstå andra människor. En enskilda individ
har sin egen referensram och den består dels av egna upplevelser, dels av dennes förmåga till
inkännande och empati. Alla människor har sina och bara sina egna referensramar.
Livsstilsreglerna är olika i olika länder, men också olika i olika sociala grupper inom samma
land.
- Invandrade människor har liknande livsvärderingar, tycker Johanna Engdahl, och
alla människor som byter hemland eller upplever en dramatisk händelse är välbekanta med
trauma. Men olika invandrade människors reflektioner från ett och samma land är olika
för att det finns olikheter i värderingar och kännedom och uppfattningen om sättet att leva.
Det, enligt Johanna Engdahl, är inte frågan om en vilja att förstå sina medmänniskor. Kanske
viljan finns, men det är helt enkelt så svårt eller omöjligt att fatta det som ligger bortom sina
egna livserfarenheter och upplevelser. Därför väljer en invandrare gärna vänner som har
tillräcklig medkänsla för att lyssna och förstå eller som har liknande erfarenheter och som kan
förstå utan att prata om det.
Alla de, som har bytt hemland eller upplevt en dramatisk händelse känner sig ”i samma båt”.
Tron enda äkta hemmet
Författarens grundvärderingar byggs upp under mental ensamhet och osäkerhet för nästa dag,
för nästa minut. Vid 8 års ålder hon börjar hon med att dagligen be. Behovet att med någon
dela dagliga händelser känns så stor. Alla samtal, som hennes mor inte deltar i, är inriktade
till Herren.
- Herren lyssnar alltid, Herren misshandlar mig aldrig, Herren ger mig krafter
att möta dagens svårigheter, Herren är min bästa vän, som inte sviker!
Johanna Engdahl inte söker spänningar och äventyr, tvärtom hon vill hellre nå sinnesfrid och
ett hem med trygghet och ro. Det finns ingen plats för risker och spänning
som en extra ”krydda” i livet. Hon och många, många helt vanliga människor i f.d. Sovjet
kämpar på liknande sätt för att överleva dagen.
– Många människor reser runt hela världen i sökandet av inspiration och upplevelser och de
inte kan se och uppskatta det lilla som de har.
Förändring via invandring och tro
Johanna Engdahls bok om en utmanande berättelse av en invandrade kvinna om kamp,
besvikelse, om tro och hopp inspirerar läsaren. Boken är rikt illustrerad med självbiografiska
bilder som avspeglar vardagslivet i f.d. Sovjet.
Boken rekommenderas till alla som är intresserade av forskning om
invandring och till alla kvinnor i olika kulturer som söker efter inspiration till en förändring
och personlig utveckling.
Debutantförfattaren Johanna Engdahl får Litteraturstipendium 2011 från Ålands
kulturdelegation, så hennes dröm att trycka boken förverkligas i november 2011. Det saknas
fortfarande en del av ekonomiska resurser.
Alla människor som vill beställa hennes bok på förhand är hjärtligt välkomna med
inbetalning.
Kontonummer: FI97 1630 3500 2020 98 BIC NDEAFIHH eller
i Finland: Nordea 1653035- 202098
Mottagare: Bokutgivning. Johanna Milla Engdahl.
Meddelande: Förändring via invandring och tro.
Namn och telefon av betalaren
Bokkostnad: 22 euro
….
Mariehamn den 2 november 2011
fredag 4 november 2011
fredag 7 oktober 2011
My books birthday is soon
Now and only now I make my own choices.
Now and only now I´m able to answer "NO".
Now and only now I heal myself and encourage myself.
Now and only now I create my own realities by liberating from my past and connecting with my own energy and listening to my heart.
I´m publishing my first book "Change through immigration and faith". Be ready to read it soon.
Your friend who loves and accepts you as you are NOW.
Now and only now I´m able to answer "NO".
Now and only now I heal myself and encourage myself.
Now and only now I create my own realities by liberating from my past and connecting with my own energy and listening to my heart.
I´m publishing my first book "Change through immigration and faith". Be ready to read it soon.
Your friend who loves and accepts you as you are NOW.
Etiketter:
Change,
faith,
immigration,
publishing,
Swedish
tisdag 20 september 2011
Min bokpresentation 2011.06.09, IFFI i Stockholm
Johanna Engdahls bokpresentation på Öppet Hus vid IFFI Stockholm den 9 juni
Johanna Engdahl, som under 2011 blev medlem i Internationella förening för flyktning- och invandrarkvinnor /IFFI i Stockholm/ och deltar i en konstkurs ledd av den av IFFI anställda etablerade kontnären Dmitri Zukov genomförde i samband med ”Öppet hus” den 9 juni en bokpresentation med efterföljande diskussion för föreningens medlemmar.
Efter att IFFI´s ordförande Meri Helena Forsberg officiellt öppnade ”Öppet Hus” vid IFFI på Norrtullsgatan 45 i Stockholm berättade Johanna Engdahl för församlade invandrarkvinnor och övriga besökare om hennes bakgrund och medlemskap i föreningen.
Johanna som är 60+ och uppväxt i före detta Sovjetunionen, är utbildad civilingenjör i Odessa, Ukraina samt doktor i sociologi i Moskva och har där varit verksam som forskare inom industrin och där också varit lärare och vice rektor vid ett gymnasium.
År 1992, i början av Perestrojkan flyttade hon under dramatiska förhållanden till Åland tillhörande Finland där hon bosatte sig och varit verksam som livsmedelsinspektör, lärare, arkivbiträde, museivakt samt drivit eget företag med översättning från/till ryska och lantbruk med inriktning på fårproduktion. Sedan ett år är hon gift med en svensk man och bor i Täby.
Johanna skriver nu en självbiografisk roman FÖRÄNDRING VIA INVANDRING OCH TRO, som ska publiceras i år.
Hennes bok behandlar med engagemang olika kvinnoöden och kvinnans roll i familj och yrkesliv i olika kulturer och speciellt i samband med invandring och blandäktenskap samt i samband med olika livsavgörande förändringar. Förändring beskrivs som ett äventyr med både spänning och risker fyllt med både traumatiska upplevelser och glädje.
Det blev en livlig diskussion efter Johannas inspirerande och berörande föredrag.
Alla medlemmar och några övriga besökare visade ett stort intresse för hennes kommande bok. Alla hade mycket att berätta om sina liv och om deras invandring till Sverige. Många ville läsa boken direkt och det var en bekräftelse för Johanna att invandringsproblematik är aktuell inte bara för henne personligen.
Deltagarna öppnade sina hjärtan och delade med sig av deras egen sorg och glädje. De invandrade kvinnornas personliga livsupplevelser från olika länder, åldrar och religioner var unika och spännande. I berättelserna upprepades mönstret med invandring av kvinnor som hustrur till följd av kontaktannonser.
Fysisk och psykisk misshandel i familjer samt olika former av kränkande diskriminering i bemötande och behandling tillhör vardagen för en invandrarkvinna.
Det uppskattades mycket att Johanna svarade med känsla och öppenhet på många frågor angående hennes liv i f.d. Sovjet och hennes överlevnadsflyttning som hustru till en 20-år äldre alkoholiserad och våldsam man. Bara hennes egen tro gav henne krafter att utstå den regelbundna fysiska och psykiska misshandel och ledde henne till en positiv förändring.
Vid den avslutande diskussionen gavs hjärtliga lyckönskningar från alla medverkande till Johanna och hennes publicering av boken.
Text: Johanna Engdahl Bild: Göran Engdahl
Johanna Engdahl, som under 2011 blev medlem i Internationella förening för flyktning- och invandrarkvinnor /IFFI i Stockholm/ och deltar i en konstkurs ledd av den av IFFI anställda etablerade kontnären Dmitri Zukov genomförde i samband med ”Öppet hus” den 9 juni en bokpresentation med efterföljande diskussion för föreningens medlemmar.
Efter att IFFI´s ordförande Meri Helena Forsberg officiellt öppnade ”Öppet Hus” vid IFFI på Norrtullsgatan 45 i Stockholm berättade Johanna Engdahl för församlade invandrarkvinnor och övriga besökare om hennes bakgrund och medlemskap i föreningen.
Johanna som är 60+ och uppväxt i före detta Sovjetunionen, är utbildad civilingenjör i Odessa, Ukraina samt doktor i sociologi i Moskva och har där varit verksam som forskare inom industrin och där också varit lärare och vice rektor vid ett gymnasium.
År 1992, i början av Perestrojkan flyttade hon under dramatiska förhållanden till Åland tillhörande Finland där hon bosatte sig och varit verksam som livsmedelsinspektör, lärare, arkivbiträde, museivakt samt drivit eget företag med översättning från/till ryska och lantbruk med inriktning på fårproduktion. Sedan ett år är hon gift med en svensk man och bor i Täby.
Johanna skriver nu en självbiografisk roman FÖRÄNDRING VIA INVANDRING OCH TRO, som ska publiceras i år.
Hennes bok behandlar med engagemang olika kvinnoöden och kvinnans roll i familj och yrkesliv i olika kulturer och speciellt i samband med invandring och blandäktenskap samt i samband med olika livsavgörande förändringar. Förändring beskrivs som ett äventyr med både spänning och risker fyllt med både traumatiska upplevelser och glädje.
Det blev en livlig diskussion efter Johannas inspirerande och berörande föredrag.
Alla medlemmar och några övriga besökare visade ett stort intresse för hennes kommande bok. Alla hade mycket att berätta om sina liv och om deras invandring till Sverige. Många ville läsa boken direkt och det var en bekräftelse för Johanna att invandringsproblematik är aktuell inte bara för henne personligen.
Deltagarna öppnade sina hjärtan och delade med sig av deras egen sorg och glädje. De invandrade kvinnornas personliga livsupplevelser från olika länder, åldrar och religioner var unika och spännande. I berättelserna upprepades mönstret med invandring av kvinnor som hustrur till följd av kontaktannonser.
Fysisk och psykisk misshandel i familjer samt olika former av kränkande diskriminering i bemötande och behandling tillhör vardagen för en invandrarkvinna.
Det uppskattades mycket att Johanna svarade med känsla och öppenhet på många frågor angående hennes liv i f.d. Sovjet och hennes överlevnadsflyttning som hustru till en 20-år äldre alkoholiserad och våldsam man. Bara hennes egen tro gav henne krafter att utstå den regelbundna fysiska och psykiska misshandel och ledde henne till en positiv förändring.
Vid den avslutande diskussionen gavs hjärtliga lyckönskningar från alla medverkande till Johanna och hennes publicering av boken.
Text: Johanna Engdahl Bild: Göran Engdahl
Etiketter:
Förändring,
invandring,
Johanna Engdahl,
tro
torsdag 5 maj 2011
måndag 25 april 2011
Min kursdagbok, Svenska; Retorik, VT-11, Åbo Akademi
19.03
Jag tycker att det var så bra att vi fick berätta om våra förväntningar angående kursinnehållet som också stämde överens med de andras. ”Konsten att tala, konsten att säga” av José Luis Ramiréz var den första artikel som fick mig att se att retoriken är obegränsad. Denna första dags inspiration kom att bli grunden till mitt retoriska tal!
Mitt mål var att mitt tal skulle bli strukturerat och ”framföras spontant och grundas på långvarig erfarenhet” och vara baserat på en ”kritisk analys”.
20.03
Jag minns Olov Palmes tal ”Hanoi- julen 1972” om att ”våldet har triumferat” och Tage Danielssons tal om kärnkraftsolyckan i Harrisburg och ”sannolikhetskalkyler” för att ”risker för en upprepning är så liten att den är försumbar”.
Det var så roligt att få rita en bild av sig själv så som man inte skulle vilja vara och sedan spela denna roll tillsammans med de andra kursdeltagarna. Man fick en inspiration av att inse vem man vill inte vill vara framför andra människor. Jag uppskattar föreställningen och allas reflektioner! Jag skall spara min bild.
Hemuppgiften var att analysera ett kapitel av kurslitteraturen av Kurt Johannesson ”Retorik eller konsten att övertyga”, Norstedts, Stockholm och att skriva ett 3 - minuters argumentations och marknadsföringstal för en produkt.
2.04
Maiken E. imponerade på mig med hennes tal om dammsugare, hon var så övertygande och saklig samt mycket artistisk.
Jag talade om min digitala kamera Olympus och om den kamera jag drömmer om – en Canon EOS 60D.
Det var lärorikt att delta i reflektioner kring artikeln ”En levande synekdoke” av Peter Ström-Soeberg, Retorik Magasinet, nr 7, 2000.
Kurt Johannesson är ”nästan synonym med retoriken”.
3.04
Jag lärde mig mycket när vi analyserade en videoinspelning av ett politiskt tal av Juholt. Det var intressant med övningarna att memorera ord och siffror i rätt ordning under begränsat tid.
Hemuppgiften var att skriva ett retoriskt tal på ca 10 minuter och att analysera två artiklar i Vetenskap och retorik(2001), Johannesson Kurt (red.), Natur och kultur, Stockholm:
- ”Retoriken och den moderna vetenskapen” av Lennart Hellspong, s. 13- 29;
- ”Retoriken en kunskapsteori” av Mats Rosengren, s. 40- 55.
16.04
De tre deltagarna inklusive mig själv presenterade egna retoriska tal.
Annas tal hade en politisk inriktning. Talet var fyllt med kraftig argumentation och patriotiska känslor för det svenska språket i Finland och på Åland. Det var också sakligt och berörande!
Jag presenterade i ett retoriskt tal min bok ”Förändring via invandring och tro” som jag rekommenderade till alla de som är intresserade av forskning om invandring och till alla kvinnor i olika kulturer som söker efter inspiration till en förändring och personlig utvecklig.
/Teckning av Birger Lundquist, en svensk konstnär (1910-1952)/
Gruppen fick en analysuppgift innefattande korta framträdanden på egen hand med reflektioner kring Selma Lagerlöfs tal ”Prisa och fördöma” (s. 276- 282) när hon fick Nobelpriset.
Jag är tacksam för föreläsarens val av kursmaterial, och speciellt för detta högtidstal av en av Sveriges mest berömda författare.
Hennes inre dialog med den döde fadern var rörande. Selma Lagerlöf berättar om hennes ”första stora skuld” till Bellman, Tegnér, Runeberg och Andersen ”för att de lärde henne att älska sagorna och hjältedåden och fosterjorden och människolivet i all sin storhet och i all sin skröplighet”. Man känner Selma Lagerlöfs stolthet för och kärlek till hela Sverige och speciellt då Värmland.
17.04
Av de fyra kursdeltagaren som talade den dagen var Maiken E. den bästa ur alla mina synvinklar. Jag upplevde hennes värderande tal ”Sandkornet har blivit en pärla” som oerhört patriotiskt fyllt med historisk bakgrund och med relevanta retorisk argumentation samt med många åberopade auktoriteter. Hon lyckades bli inspirerad av Selma Lagerlöfs tal och av kursdeltagarens Annas tal och av gruppens reflektioner dagen innan.
Vår föreläsare Sofia Öhman sammanfattade alla sju deltagarens retoriska tal och deras muntliga och kroppsliga uttrycksförmåga samt att övertyga lyssnarna.
Allt var perfekt!
Min kursdagbok, Svenska; Retorik, VT-11, Åbo Akademi.
19.03
Jag tycker att det var så bra att vi fick berätta om våra förväntningar angående kursinnehållet som också stämde överens med de andras. ”Konsten att tala, konsten att säga” av José Luis Ramiréz var den första artikel som fick mig att se att retoriken är obegränsad. Denna första dags inspiration kom att bli grunden till mitt retoriska tal!
Mitt mål var att mitt tal skulle bli strukturerat och ”framföras spontant och grundas på långvarig erfarenhet” och vara baserat på en ”kritisk analys”.
20.03
Jag minns Olov Palmes tal ”Hanoi- julen 1972” om att ”våldet har triumferat” och Tage Danielssons tal om kärnkraftsolyckan i Harrisburg och ”sannolikhetskalkyler” för att ”risker för en upprepning är så liten att den är försumbar”.
Det var så roligt att få rita en bild av sig själv så som man inte skulle vilja vara och sedan spela denna roll tillsammans med de andra kursdeltagarna. Man fick en inspiration av att inse vem man vill inte vill vara framför andra människor. Jag uppskattar föreställningen och allas reflektioner! Jag skall spara min bild.
Hemuppgiften var att analysera ett kapitel av kurslitteraturen av Kurt Johannesson ”Retorik eller konsten att övertyga”, Norstedts, Stockholm och att skriva ett 3 - minuters argumentations och marknadsföringstal för en produkt.
2.04
Maiken E. imponerade på mig med hennes tal om dammsugare, hon var så övertygande och saklig samt mycket artistisk.
Jag talade om min digitala kamera Olympus och om den kamera jag drömmer om – en Canon EOS 60D.
Det var lärorikt att delta i reflektioner kring artikeln ”En levande synekdoke” av Peter Ström-Soeberg, Retorik Magasinet, nr 7, 2000.
Kurt Johannesson är ”nästan synonym med retoriken”.
3.04
Jag lärde mig mycket när vi analyserade en videoinspelning av ett politiskt tal av Juholt. Det var intressant med övningarna att memorera ord och siffror i rätt ordning under begränsat tid.
Hemuppgiften var att skriva ett retoriskt tal på ca 10 minuter och att analysera två artiklar i Vetenskap och retorik(2001), Johannesson Kurt (red.), Natur och kultur, Stockholm:
- ”Retoriken och den moderna vetenskapen” av Lennart Hellspong, s. 13- 29;
- ”Retoriken en kunskapsteori” av Mats Rosengren, s. 40- 55.
16.04
De tre deltagarna inklusive mig själv presenterade egna retoriska tal.
Annas tal hade en politisk inriktning. Talet var fyllt med kraftig argumentation och patriotiska känslor för det svenska språket i Finland och på Åland. Det var också sakligt och berörande!
Jag presenterade i ett retoriskt tal min bok ”Förändring via invandring och tro” som jag rekommenderade till alla de som är intresserade av forskning om invandring och till alla kvinnor i olika kulturer som söker efter inspiration till en förändring och personlig utvecklig.
/Teckning av Birger Lundquist, en svensk konstnär (1910-1952)/
Gruppen fick en analysuppgift innefattande korta framträdanden på egen hand med reflektioner kring Selma Lagerlöfs tal ”Prisa och fördöma” (s. 276- 282) när hon fick Nobelpriset.
Jag är tacksam för föreläsarens val av kursmaterial, och speciellt för detta högtidstal av en av Sveriges mest berömda författare.
Hennes inre dialog med den döde fadern var rörande. Selma Lagerlöf berättar om hennes ”första stora skuld” till Bellman, Tegnér, Runeberg och Andersen ”för att de lärde henne att älska sagorna och hjältedåden och fosterjorden och människolivet i all sin storhet och i all sin skröplighet”. Man känner Selma Lagerlöfs stolthet för och kärlek till hela Sverige och speciellt då Värmland.
17.04
Av de fyra kursdeltagaren som talade den dagen var Maiken E. den bästa ur alla mina synvinklar. Jag upplevde hennes värderande tal ”Sandkornet har blivit en pärla” som oerhört patriotiskt fyllt med historisk bakgrund och med relevanta retorisk argumentation samt med många åberopade auktoriteter. Hon lyckades bli inspirerad av Selma Lagerlöfs tal och av kursdeltagarens Annas tal och av gruppens reflektioner dagen innan.
Vår föreläsare Sofia Öhman sammanfattade alla sju deltagarens retoriska tal och deras muntliga och kroppsliga uttrycksförmåga samt att övertyga lyssnarna.
Allt var perfekt!
tisdag 19 april 2011
söndag 17 april 2011
Birger Lundquist(1910-1952), en svensk tecknare
”Birger Richard Emanuel Lundquist, född 21 oktober 1910 i Storvik, Gästrikland, död 18 mars 1952 i Stockholm, var en svensk konstnär. Birger Lundquist var framför allt tecknare, och verkade i Dagens Nyheter från 30-talet fram till sin död. Han representerade övergången från ett elegant, polerat manér enligt den dåvarande traditionen, till en mer direkt och skissartat teknik. Tidigare hade tidningstecknare, bland annat på grund av bristfällig reproduktionsteknik, bearbetat sina skisser med tusch och pensel. Birger Lundquist revolutionerade tidningstecknandet med att under senare delen av 30-talet införa direktskisser, gjorda med reservoarpenna. Han var hjälpt av att nya, svartare bläck för reservoarpennor kom på marknaden vid denna tid. Lundquist verkade också som bokillustratör, bland annat i flera böcker av Alf Henriksson och Hwang Tsu-Yü. Han arbetade även med pensel i illustrationsarbetet och hans tecknarstil har påverkat både samtida och senare födda tecknare. Flera av hans grafiska blad (etsningar och torrnål) har utgivits i Föreningen för Grafisk Konsts årliga grafikportföljer.”
Presentation av mina egna reflektioner
Enligt boken ”Titelplansch Birger Lundquist” av G.Jungmarker, Stockholm,1971 hade Birger L. då bakom sig en produktion av ca 80 000 teckningar. Han blev fast anställd på DN 1941. Där började hans stora period som reportagetecknare.
Jag blev så förvånad över att Birger L. provade pennor av olika märken och en reparatör vid Svanströms var specialist på att trimma tecknarens arbetsredskap.
Jag besökte Birger Lundquist Minnesutställning på fredagen den 2011.04.09 på Konstakademin i Stockholm. Jag fick känslan att Birger L. fångade ögonblicket precis som kamera. Alla porträtt av olika personer och familjemedlemmar visade på mycket värme och medkänsla.
Mest var jag imponerat av några teckningar som avspeglade tecknarens mångsidighet och skicklighet. Birger L. hade redan från barndomen specialicerat sig på hästar. Det första bok han illustrerade var om Hästsport, 1931. Flitigast tecknade han rasdjur. Jag tyckte mycket om övriga pennteckningar på hästar och kor samt tjurar i lantlig miljö.
Efter att jag läste boken det blev klart för mig varför Birger L. har tecknat så många militärbilder. Från år 1943 var han nämligen tecknare vid regementstidningen Granaten. I sitt karikerande arbetade Birger L. med starka formförskjutningar med mimiskt levande fysionomier. På sidan 98 i boken kan man läsa att ”Och sitt humör och sin fabuleringsgåva, sin kompositiostalang och sitt fantasiska synminne demonstrerade Birger samtidigt i de flerspaltiga bilderna till aktualitetsversen. De blir dramatiska små sketcher, där han är medförfattare och iscensättare.”
Birger Lundquist konstverk når en stor publik även idag!
Mariehamn den 2011-04-16
torsdag 31 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)