onsdag 2 januari 2013

Förändringar / CHANGES / Перемены En konstutställning / Art exhibition / Живопись November 2012


JOHANNA MILLA ENGDAHL / Йоханна Милла Энгдахл
Förändringar / CHANGES / Перемены
En konstutställning / Art exhibition / Живопись
November 2012
1.
Musja
Akryl på canvas panel
(21x29.7)
2006-2008
Musja
Acrylic on canvas panel
(21x29.7)
2006-2008
2.
Tuppar och ett ägg
Akryl på linne duk
(100x100)
2011
Cocks and an egg
Acrylic on linen canvas
(100x100)
2011
3.
Mitt livsöde. Självporträtt
Akryl på canvas panel
(46x55)
2007-2010
My destiny. Self Portrait
Acrylic on canvas panel
(46x55)
2007-2010
4.
Från marken
Akryl på papper
(42x594)
1998
From the ground
Acrylic on paper
(42x594)
1998
5
Tidlöst öga
Akryl på canvas
(35x34,5)
2006
Timeless eye
Acrylic on canvas
(35x34, 5)
2006
6
Seglatsen
Akryl på canvas panel
(46x38)
2007- 2011
The voyage
Acrylic on canvas panel
(46x38)
2007 - 2011
7
Vägen till lyckan
Akryl på canvas
(50x61)
2012
Straight to Happiness
Acrylic on canvas
(50x61)
2012

8
Målmedvetenhet
Akryl på canvas
(50x61)
2012
Purposefulness
Acrylic on canvas
(50x61)
2012
9
Blomfragment
Akryl på papper
(18x26)
1998
Flower fragments
Acrylic on paper
(18x26)
1998
10
Gott och ont
Akryl på träpanel
(19x34)
2008
Good and evil
Acrylic on wood panel
(19x34)
2008
11
Känslor 1
Akryl på
canvas
(21x29.7)
2011
Feelings 1
Acrylic on canvas
(21x29.7)
2011
12
Känslor 2
Akryl på
canvas
(21x29.7)
2011
Feelings 2
Acrylic on canvas
(21x29.7)
2011
13
Fjäril
Akryl på papper
(42x55)
1998
Butterfly
Acrylic on paper
(42x55)
in 1998
14
Smärta
Akryl på papper
(42x594)
2006-2007
Pain
Acrylic on paper
(42x594)
2006-2007
15
Kvinna med ko
Olja på papper
(21x29.7)
2008
Woman with cow
Oil on paper
(21x29.7)
2008

16
Tokiga blommor
Akryl på träpanel
(50x63)
1996
Crazy flowers
Acrylic on wood
panel
(50x63)
1996
17
Fiskebåt på Åland
Akryl på papper
(21x29.7)
2008
Fishing in Aland
Acrylic on paper
(21x29.7)
2008
18
Böner
Blandteknik på kartong
(30x20)
2005
Prayers
Mixed media on
cardboard (30x20)
2005
19
Solrosor
Akryl på canvas
(90x120)
2012
Sunflowers
Acrylic on canvas
(90x120)
2012
20
På Ramsholmen, Åland
Akryl på canvas
(55x46)
2012
On Ramsholmen,
Aland
Acrylic on canvas
(55x46)
2012
21
Fåglar
Akryl på papper
(42x55)
1998
Birds
Acrylic on paper
(42x55)
1998
22
Hav
Akryl på papper
(42x55)
1998
Sea
Acrylic on paper
(42x55)
1998

23
Längtan efter sommaren
Akryl på canvas
(90x120)
2012
Longing for
summer Acrylic on
canvas
(90x120)
2012
24
Rosor
Akryl på trä, rund
(60x60)
2006-2008
Roses
Acrylic on wood,
round
(60x60)
2006-2008
25
Kvinnoporträtt
Akryl på canvas panel
(50x61)
2011
Women portrait
Acrylic on canvas
panel (50x61)
2011
26
Sovande katt
Konsthantverk
100x60
1989-1992
Sleeping cat
crafts
100x60
1989-1992
27
Sissis hem
Akryl på canvas panel
(50x61)
2012
Sissi’s home
Acrylic on canvas
panel (50x61)
2012
28
Sissis vackra drömmar
Akryl på canvas panel
(50x61)
2012
Sissi’s beautiful
dreams
Acrylic on canvas
panel (50x61)
2012
29
Sissis utbrott
Akryl på canvas panel
(50x61)
2012
Sissi’s outbreak
Acrylic on canvas
panel (50x61)
2012
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 2 september 2012

"Changes" av JohannaEngdahl

Reportage om en konstutställning ”Changes” av Johanna Engdahl i Täby, 19 – 30.08.2012
Det är Johanna Engdahls första separatutställning. Över 50 konstverk berättar om hennes liv i f.d. Sovjet, på Åland och i Sverige. I samband med utställningen har kommit ut en bok: Changes. Del 2, TST Int, 2012. Den innehåller tavlor som en slags självbiografi. Boken är på tre språk.
Johanna leker med färg och form på ett mycket intressant sätt. Hennes konstverk berättar om händelser i hennes liv som för betraktaren närmare till konstnären. Hon experimenterar med färger som skapar glädje, men även sorg, från naturalism till kubism. Hon arbetar även med olika material, tekniker och motiv. Johanna är inte främmande att använda olika hantverk för att ge sitt konstnärliga yttryck en form. - Vilka Johannas tavlor tycker du om, Eva? Den abstrakta ”Möjlighetensfärg” från 2012 synliggör kubismen. Den förmedlar en harmonisk och lugn känsla. I ”Changes” finnar man konstnärens livsfilosofi. ”En dröm i blått” är en trevlig målning. I ”Sovande katt” kan man se hennes skicklighet i design och sömnad. Man får glädje som ett barn. Eva rekommenderar besöka Johannas utställning för att uppleva mångfalden i hennes levnadsvillkor, speglad i konst och litteratur. Göran Engdahl bjuder generöst på sig själv och sina egna gitarrimprovisationer.
– Vad får du för upplevelser från Johannas utställning, från hennes konst och alla besökare? Det första som jag lägger märke till då jag besöker utställningen är verkens säregna och färger som lyser, men ändå är mjuka och behagliga. Motiven är både konkreta och abstrakta och främst utförda i akryl, men också i form av broderier och textilier. Många av verken ingår i en skrift med titeln ”Changes” där dessa getts poetiska namn t ex ”Vägen till lyckan” eller ”Möjlighetensfärg”. Trots att verken visar stor variation ifråga om motiv och uttryck ger dessa och utställningen ett enhetligt sammanhängande intryck. Denna variation visar sig spegla utställningens tema ”Changes” där förändringen motsvarar konstnärens erfarenheter av olika förändringar i flera steg från uppväxten i det forna Sovjetunionen, studier i Odessa och yrkesliv och som ensamstående förälder i Moskva. Sammanfattningsvis är intrycket av utställningen att den är estetiskt utformad och fylld med vacker och tanke- och känsloväckande konst. Att konstnären generöst delar med sig av sig själv och bjuder på kaffe samt erbjuder möjligheter att få med sig reproduktioner av hennes verk och hennes självbiografiska bok bidrar till ett bestående positivt intryck av utställningen. Reportage: Johanna Engdahl Foto: Göran Engdahl
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

tisdag 24 juli 2012

Petergof i bilder, 17.07.2012

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

"United buddy bears" i S-Petersburg

Internationell konstutställning "United buddy bears" i S-Petersburg, 21.06- 5.08. 2012 Konstutställningen, som är uppsatt i Alexanderträdgården i S:t Petersburg, invigdes den 22 juni 2012 av den tyske ambassadören i Ryssland, Ulrich Brandenburg. Projektets initiativtagare är Klaus och Eva Herlitts, samt ordförande för kulturutskottet i St Petersburg, Dmitry Meskhiev. Den 20 juli gick jag tillsammans med min man Göran på en promenad bland alla dessa konstverk. Det var en härlig stund som tillät en att känna sig både barnslig och avslappnad mellan glada turister från Japan, Kina och olika länder från f.d. Sovjet. Spontana reaktioner på olika språk kunde höras överallt under vandringens gång. Vandringsutställningen, som är öppen dygnet runt, kan kostnadsfritt besökas av både invånare och turister i St: Petersburg. Utställningen består av 143 konstverk i form av björnskulpturer från olika länder, vilka är dekorerade med motiv som representerar ländernas liv och traditioner på olika sätt. Varje skulptur är försedd med namn på både konstnär och sponsorer från samtliga representerade länder. Hundratals människor kommer till Alexanderträdgården för att titta på dessa färgglada djur, få en inblick i den kultur och de traditioner som konstnären velat förmedla, och samtidigt bli fotograferade bredvid någon av dem. Den ryska björnen har konstnären Marina Muzalevskaya utfärdat i samma stil som vid traditionell rysk lackmålning (hohloma). Målningarna representerar minnen från barndomen som tillbringades i S:t Petersburg, bilder på typiska ryska trädockor samt naturen. v class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Denna konstnärliga friluftskomposition strävar efter tolerans och fred på jorden. Syftet är att lära känna varandra bättre så att en större förståelse och tillit till varandra uppnås. Mer än 25 miljoner människor har kunnat se den här utställningen, som har visats i 23 städer på fem kontinenter.
Jag rekommenderar verkligen att besöka utställningen. Text och bild av Johanna Milla Engdahl,Ph.D,litteraturstipendiat i S-Petersburg, Svenska kulturfonden i Finland, perioden 01.07.2012- 31.12.2012. http://www.buddy-baer.com/ru/united-buddy-bears/mirovoe-turne/st-petersburg-2012.html
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 26 februari 2012

Johanna Engdahl about "Bli aldrig fjäril i koppel", Zinat Pirzadeh, 2011

Johanna Engdahl. Reflektioner över boken ”BLI ALDRIG EN FJÄRIL I KOPPEL”, Zinat Pirzadeh, 2011.

Zinat Pirzadeh är debutförfattare, känd komiker och artist i Sverige och utomlands, ursprungligen från Iran.
Boken ”Bli aldrig en fjäril i koppel” räknas som facklitteratur enligt ISBN. Den är inte klassificerad som en självbiografisk roman. Författaren skriver om huvudperson Shirin och hennes öde i sitt f.d.hemland Iran, före hennes flytt till Sverige.

Boken belyser olika ämnen, men kvinnorollen och positionen i samhället i författarens f.d. hemland dominerar och är samtidigt det mest intressanta. En kvinna kan alltid jämföras med en fjäril i koppel.
Bokens många kvinnliga karaktärer följs upp under många år och på olika platser. Porträtten av de manliga karaktärerna hjälper till för förståelsen av de djupare skillnaderna mellan förutsättningar och förväntningar hos flickor och pojkar i samhället. Barndomen slutar med menstruationen för flickor och med omskärelsen för pojkar.

Syften av boken är uppenbarligen att förmedla en livsberättelse av en kvinna i en annan kultur med annorlunda värderingar och traditioner. En revolt i landet underlättar inte för en islamsk kvinna att bli fri och att själv bestämma över sitt liv. Utan en manlig romankaraktär, hennes försörjare och beskyddare överlever hon inte, trots att hon både är adel och själv förmögen tack vare arvet från tidigare generationer. Shirin kan verkligen tacka hennes far att hon överlevt och slapp betala med sitt liv som andra frihetstörstande kvinnor i boken, som t.ex. Parja och Mahasti.
Jag blev förskräckt över att unga oskulder redan efter deras första menstruation serveras åt rika gamla män (s. 232). Det är ren våldtäkt trots att allt sker med brudens familjs samtycke och beslut och inte på gata. En flicka offras som ett lamm utan en chans att någon gång få välja sitt eget sätt att leva. Även hennes man eller en grupp av män har rätt att straffa en kvinna, utan något straff från samhället. Kanske, det var därför som Shirins mor försökte döda henne när hon var ca 3 år gammal. Sorgen och längtan efter sin mors kärlek och hennes ömhet och vänliga ord dominerar i Shirins liv och påverkar hennes sökande efter kärlek och frihet.
Ur min synvinkel är frihet bara en utopi speciellt när kvinnor inte deltar i arbetslivet och inte kan försörja sig själva och sina barn. Det var stort steg framåt i utvecklingen av situationer för kvinnor när den islamistiska regimen införde stöd till utbildning för kvinnor (s. 196).

Boken är av allmänt värde jämfört med andra rent självbiografiska böcker av invandrade kvinnor, t.ex. hittar jag själv många paralleller med min debutbok ”Förändring via invandring och tro”, utgiven i december 2011 av TST förlag, i Finland. Överlevnadsinstinkten leder Zinat och mig själv bort från äktenskapet och senare också från hemlandet. Zinats bok är spännande och aktuell för olika läsare, alltifrån fackspecialister till människor intresserade av integrationsfrågor. Jag använder redan nu boken tillsammans med min egen bok som studiematerial i min studiecirkel ”Integration och sorgbearbetning”. Båda böckerna kompletterar varandra eftersom vi, kvinnor från olika kulturer, möts i Norden.



Språket är lättläst och ibland mycket poetisk, speciellt när författaren skriver om kvinnor som inte kan gifta sig pga. ”ogiftbarthet” ( s. 25) och om ”tiggaren som såg upp med ögon som svämmade över av tacksamhet”. Det saknas illustrationer i boken, men layouten är attraktiv. Boken är lämplig för både ungdom och vuxna.
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Görans musik renar själen

Johanna Engdahls reportage om en svensk kompositör Göran Engdahl

Hans egna noter ser ut som ur en anteckningsbok med olika musikaliska tecken som ser svårare ut än kinesiska tecken. Det är svårt att förstå att man skriver musik på det sättet.
Själv har jag ingen musikaliskt utbildning utan kan bara tycka om musik och nynna lite till melodier. Men Görans musik berör mig på djupet. Därför träffar jag honom i hans hem idag där han komponerar sina gitarrstycken och ställer några frågor till honom i egenskap av kompositör.

Göran Engdahl är en man på litet över 60 år. Han bjuder generöst på sig själv och sin egna gitarrimprovisationer vid sitt köksbord en decemberkväll 2011 i Täby.
Göran tycker att han inte behöver mycket tid till själva komponerandet. Han ägnar den mesta tiden åt att spela och sjunga improviserat. Det är för honom samtidigt övning och meditation.

Varifrån kommer ditt musikintresse?
- Jag minns tydligt att jag blev väldigt intresserad av min mormors hushållerska Lavas gitarr. Så när jag var på besök hos min mormor passade jag på att försöka spela på den.
Det som sedan tände mitt musikintresse på allvar var en musiklärare, som var pensionerad jazzpianist. Hans musikektioner bestod i att han spelade olika opera- och operettovertyrer och bl a mycket Petterson-Berger. Elgitarr uppmärksammade jag för första gången när musikgruppen The Shadows spelade instrumentala stycken. Den gruppen var för övrigt kompgrupp till Cliff Richard,. Jag var helt fashinerad. Min första LP-skiva som jag köpte för egna pengar var The Shadows Greatest Hits. Mitt musikintresset har jag säkert efter min far Sven, som var en hängiven musikälskare. Han hade en enorm samlig av klassisk musik med favoriter som Mozart, Beethoven, Tjajkovsky, Hände, Brahms, Chopin mm.
När och varför började du komponera din egen musik?

- Jag började komponera egen musik på ett klangspel och en anledning var att jag utöver de melodier jag lärde mig spela började hitta på egna melodier där jag fick hitta på vad jag ville och som jag tyckte var minst lika bra som melodierna jag lärde mig spela. Jag upptäckte ganska snart att jag behövde ett mer avancerat instrument med mer möjligheter.
Det nya intrumentet blev gitarr i viss konkurens med melodika, som är ett blåsinstrument med pianoklaviatur. Hade jag valt den så hade jag börjat spela piano istället, men kanske inte, eftersom familjen inte hade resurser eller plats för ett piano.
Vad skriver du om? Kommer en text först eller du improviserar först?

-Från början skrev jag bara melodier. Det var först när jag intresserade mig för popmusik som jag började skriva sångtexter och då på bruten engelska – mina engelskakunspaper var inte så goda på den tiden. Med tiden började jag skriva svenska texter i samband att man började skriva svenska popmusiktexter. Oberoende av om texten är på svenska eller engelska föregås skrivandet av melodin av mycket improviserande. I själva verket har det alltid varit och är så att jag för det mesta improviserar. Tiden jag ägnar åt att skriva en melodin är mycket liten i förhållande till tiden då jag improviserar. När jag väl bestämmer mig för att skriva en melodi gör jag det ofta muycket fort. Melodierna på Kärlekssånger I är alla skrivna mycket snabbt, men till skillnad från hur jag skrev sånger på engelska så har jag skrivit dessa texter innan melodierna. Det brukar maximalt ta ett par timme men går ofta kortare. Melodin brukar bara komma utan ansträngning.
Vad betyder musik för dig?

- För mig är musik framförallt att spela musik och det behöver jag göra varje dag för att må bra. Ska jag resa någonstans ser jag till att få gitarren med mig. Att lyssna på musik behöver jag inte göra varje dag, men jag njuter verkligen av att lyssna på musik jag tycker om.
Varför spelade du in Kärleksånger 1?
- Jag tycker att sångerna är sådana att fler än jag kan ha glädje av dem.
Tycker du om att vara på scen som artist eller du känner sig bekvämt som kompositör?
- Jag tycker det är en häftig upplevelse att vara på scen, men det är en annan sak än att sitta själv hemma i köket med gitarren. Scenupplevelsen är extra liten kick, men är kanske inte huvudsaken.
Den bästa musikupplevelsen i ditt liv?

- Det är svårt att väla ut någon speciell, men för några år sedan lyssnade jag på den svenska Bluesartisten Rolf Wikström när han spelade på ångbåten Blidösund som avgick från slottkajen en sommarväll 2005. Det tillhör en av mina oförglömliga musikupplevelser.
Göran har planer att skriva rent sina egna klassiska gitarrkompositioner med hjälp av ett datorbaserat noteringsprogram och presentera dessa för en världsartist Elena Casoli på
klassisk gitarr, som han träffade i somras. Han fick kontakt med Elena vid Svenska Gitarr och Luta Sällskapets gitarrakademi vid Ingesund i juli 2011.
- Det är jag som har bollen – Elena förväntar sig att jag snart ska släppa något ifrån mig, säger han.
-
Reportage: Johanna Engdahl
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

fredag 4 november 2011

Presentation av en debutantförfattare Johanna Engdahl

DEBUTANTFÖRFATTARE FRÅN ÅLAND MED
RÖTTER I SOVJET


Hon född år 1949 i Sverdlovsk. I dag engagerar hon sig i kvinnoöden och kvinnans roll

i familj och i yrkesliv i olika kulturer, speciellt i samband med invandring och i

blandäktenskap samt vid olika livsavgörande förändringar. Det bl.a. i sin bok

Förändring via invandring och tro.



År 1992, vid tiden för Perestrojkan, lämnar författaren Johanna Engdahl Moskva för okända

äventyr på en ö i Finland. Många livsöden och människor möter hon på denna paradisö.

Hon upplever förlusten av hemland och trygghet och integritet redan innan invandringen till

Åland. Det är överlevnadsstrategin för författaren, som har ensam ansvar för sina barn och en

döv grovhandikappad mor.


Många människor på Åland som känner författaren i nitton år undrar om hon

känner sig som åländska, finska eller ryska

– Nej, trots mina alla försök att komma in i samhället, så attackeras jag alla de gånger jag

gör ett framsteg. En invandrares öde utan hemland är svårt därför att hemmet saknas. Jag är

född i f.d. Sovjet, i nuvarande Ryssland av ryska föräldrar och Sovjet finns inte mera på

kartan, svarar Johanna Engdahl.


Trots allt eller tack vare alla motgångar upplever hon en känsla av samhörighet i sitt

nuvarande äktenskap med en svensk man. Den känslan har ingen klass, politisk färg, etnicitet.

Hon kan vara en människa utan land,

utan hem och utan pengar,

hon duger som hon är.

Farligt att vara kvinna


För Johanna var den dagliga kampen fylld av utmaningar, besvikelser, tro och hopp.

Rakt och självupplevt skriver hon i sin bok om sig som efterkrigsbarn och som en vuxen

invandrare och om våld inom familjen och i samhället. Det är farligt att vara ett barn och en

ungdom i alla samhällen. Men det är också farligt att vara kvinna.Efter att författaren själv går

genom många livskriser börjar hon vid i 60-årsåldern förstå, efter hennes döva mor dör på

Åland, varför hennes föräldrar aldrig berättar om sina krigsupplevelser och om deras liv under

Stalintiden i Sovjet med all repression i nästan alla familjer.

- De lever med deras sorg utan att kunna bearbeta den och kunna få frid i sina sinnen

eller att kunna få nya insikter och ändra sina prioriteringar i livet. Mors dövhet och iskyla

samt våld i familjen gav mig en svår barndom och ungdomstid. Detta begränsade automatiskt

mina möjligheter i många avseenden, reflekterar hon.

Hon visar upp stort behov att berätta om sina egna traumatiska händelser och upplevelser

om Chernobiljkatastrof, Afganistankrig och Perestrojka.

Hon orkar helt enkelt inte vara ensam med sin såriga själ. Men man måste inse, påpekar

Johanna, att det finns gränser för hur väl man kan förstå andra människor. En enskilda individ

har sin egen referensram och den består dels av egna upplevelser, dels av dennes förmåga till

inkännande och empati. Alla människor har sina och bara sina egna referensramar.

Livsstilsreglerna är olika i olika länder, men också olika i olika sociala grupper inom samma

land.


- Invandrade människor har liknande livsvärderingar, tycker Johanna Engdahl, och

alla människor som byter hemland eller upplever en dramatisk händelse är välbekanta med

trauma. Men olika invandrade människors reflektioner från ett och samma land är olika

för att det finns olikheter i värderingar och kännedom och uppfattningen om sättet att leva.

Det, enligt Johanna Engdahl, är inte frågan om en vilja att förstå sina medmänniskor. Kanske

viljan finns, men det är helt enkelt så svårt eller omöjligt att fatta det som ligger bortom sina

egna livserfarenheter och upplevelser. Därför väljer en invandrare gärna vänner som har

tillräcklig medkänsla för att lyssna och förstå eller som har liknande erfarenheter och som kan

förstå utan att prata om det.

Alla de, som har bytt hemland eller upplevt en dramatisk händelse känner sig ”i samma båt”.


Tron enda äkta hemmet

Författarens grundvärderingar byggs upp under mental ensamhet och osäkerhet för nästa dag,

för nästa minut. Vid 8 års ålder hon börjar hon med att dagligen be. Behovet att med någon

dela dagliga händelser känns så stor. Alla samtal, som hennes mor inte deltar i, är inriktade

till Herren.

- Herren lyssnar alltid, Herren misshandlar mig aldrig, Herren ger mig krafter

att möta dagens svårigheter, Herren är min bästa vän, som inte sviker!


Johanna Engdahl inte söker spänningar och äventyr, tvärtom hon vill hellre nå sinnesfrid och

ett hem med trygghet och ro. Det finns ingen plats för risker och spänning

som en extra ”krydda” i livet. Hon och många, många helt vanliga människor i f.d. Sovjet

kämpar på liknande sätt för att överleva dagen.

– Många människor reser runt hela världen i sökandet av inspiration och upplevelser och de

inte kan se och uppskatta det lilla som de har.


Förändring via invandring och tro

Johanna Engdahls bok om en utmanande berättelse av en invandrade kvinna om kamp,

besvikelse, om tro och hopp inspirerar läsaren. Boken är rikt illustrerad med självbiografiska

bilder som avspeglar vardagslivet i f.d. Sovjet.

Boken rekommenderas till alla som är intresserade av forskning om

invandring och till alla kvinnor i olika kulturer som söker efter inspiration till en förändring

och personlig utveckling.


Debutantförfattaren Johanna Engdahl får Litteraturstipendium 2011 från Ålands

kulturdelegation, så hennes dröm att trycka boken förverkligas i november 2011. Det saknas

fortfarande en del av ekonomiska resurser.

Alla människor som vill beställa hennes bok på förhand är hjärtligt välkomna med

inbetalning.

Kontonummer: FI97 1630 3500 2020 98 BIC NDEAFIHH eller
i Finland: Nordea 1653035- 202098

Mottagare: Bokutgivning. Johanna Milla Engdahl.

Meddelande: Förändring via invandring och tro.
Namn och telefon av betalaren

Bokkostnad: 22 euro
….

Mariehamn den 2 november 2011
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)